Min herre, vilken meningslös värld!..
Vilken sorg sjunker ner på ruinen!
Under himlen svart som grafit
förgås jag i sanden. Och gripen från vapenskölden är där.
Råkor skriker från slocknade träd.
Jag har ramlat av hästen och förlorat torneringen.
Nu växer kvistar genom mig,
efter att i pansaret ha borrat tre hundra hål.
Flyg du ifrån mig, banerens monster,
bevingade lejon! Spelet är slut.
Gullkragen blommar ur ögonhålan.
Jag hade inget svärd. Det var en lutas nacke.
Och skydda med vingen henne, som väntar,
som gång efter annan skriver mina namn
på en griffel. Och när hon tystnar
göm henne i jorden från skymfer och svek.
Varför flyger du inte? På den fuktiga sanden
dansar du runt mina korslagda armar.
Och dricker den långa eviga floden ur mig,
du, som liknar en korp. Du är nästan en korp.
Översättning: Lev Hrytsyuk och Bodil Zalesky
*
Dikten ingår i cykeln "Det medeltida menageriet" som innehåller 5 dikter.
Немає коментарів:
Дописати коментар