NATALKA BILOTSERKIVETS
STEN


I hopen bland mänskor, där det finns stoj och skratt,
köttets och glädjens röst –
som en sten i öknen: öppen för alla –
kommer jag att stå tyst.

Under hudens och ärrens och fläckarnas yta
hörs svarta susningar.
Magmans och formens impuls har där tryckts in:
med fast hand.

Där – från ögonfransarnas spetser till benens –
finns dom jag drömt om på nätterna;
till och med du, som är den sista i mina listor –
med dina ringar.

Stjärnorna man ryckt av från himmelen är
som knapparna man ryckt av från de fåfänga kläderna.
Med fast hand är åtbörden riktad
in i mig själv.

--


Ur Kaminj (»Sten«, 2004)
i Hotel Central. Vybrani virsji (»Hotel Central. Valda dikter«, Lviv, 2004)

Till svenska av Lev (Läwkå) Hrytsyuk (22.03.08)