NATALKA BILOTSERKIVETS
LE VIN DU SOLITAIRE

Till Antanas A. Jonynas

Efter att på minnet ha lagt platsen och tiden kom
de hit och blev varandras,
för gemensamma var deras rum och tid.
Varken hästens skugga eller hundens skugga drog

en gräns mellan deras ensamhet.

De
andades varandras andning,
men inte visste om varandra,
för de inte hade hittat avstånden: för att få veta.

De mogna maskrosornas fjun och stjälkens saft
rann i deras vener. På hjärtan låg
gamla nässlas utsökta blad.

En berusad fjäril flög
i deras låsta kroppar från den ena ändan till den andra,
men inte kunde tränga fram till den gröna ängen.

---

Till svenska av Lev (Läwkå) Hrytsyuk (18 maj 2008)

Dikten är rimmad i originalet

Ur Pidzemnyj vogonj (»Underjordisk eld«, 1984)
i Hotel Central. Vybrani virsji (»Hotel Central. Valda dikter«, Lviv, 2004)