FYRA VÄGGAR
fyra väggar och man känner sig
instängd som i en bunker
den violetta klänningen, tusen år gammal
minns fortfarande våra första soluppgångar
där lindar likt upprörda puritanska kvinnor
sträckte sina beniga händer mot oss
fyra väggar
och fotografiet blundar
det är för varmt och ramen trycker mot tinningarna
jag förlorar mig själv
jag vill bara glömma
de orakade kinderna
den alldeles barnsliga handstilen
födelsemärket i nacken
blicken
den fräcka tonen
fyra väggar
en skokartong
det som växer och rör sig är mögel och mal
och minnena faller över ögonlocken som damm
det är oerhört:
att anförtro sig åt en man
och skicka honom till Vintergatan
för att ta bort snön
*
Немає коментарів:
Дописати коментар